Jag gillar inte runda hörn
Men jag jobbar på det. De runda hörnen alltså. Dvs jag trivs bäst när det är ordning och reda hemma. Städat, blommorna vattnade, gräset klippt, tvätten ren och struken, diskmaskinen urplockad o s v p s v. Känns säkert igen av många. Men det är praktiskt taget omöjligt att få till det samtidigt som båda vuxna jobbar heltid och barnen har massa aktiviteter, liksom att man själv vill få in egen träning och helst tid för att bara vara emellanåt. Jag får dagligen jobba på att acceptera att det får vara lite ”good enough” på hemmaplan. Inte något som kommer av sig själv känner jag. Jag har blivit bättre på att prioritera sådant som är roligt och som jag mår bra av framför alla ”måsten”. Var på kurs förra helgen och vi fick en ramsa presenterad för oss av en av kursdeltagarna som jag fastnade för. Istället för en massa ”jag bör, jag ska, jag måste” kan man säga ”jag vill, jag kan, jag vågar”. Smaka på det – det sistnämnda känns betydligt skönare tycker jag.
Jag är tillbaks till det där med planeringen. Jag har för egen del jättesvårt att låta bli att planera. Dessutom gillar hjärnan att planera och strukturera, veta vad som är nästa steg och vara förberedd. Fördelen med att planera är att det är lättare att få saker gjort. Åtminstone funkar jag så. Träningen är ju ett lysande exempel. Ett träningspass jag har inbokat i almanackan är mycket svårare att stryka än om jag bara nuddat vid tanken att någon gång i veckan ska jag träna. Står det ”gympa” i almanackan så måste jag åtminstone sudda ut det och aktivt bestämma mig för att inte ge mig iväg.
Ex vis i lördags så hade jag bestämt mig för att gå till gymmet. Kom på vid kvart i fyra på em att gymmet stänger vid 16.30.... Vad göra?! Jo då blev det en löptur istället. Längsta hittills för mig! Lite träning av små muskelgrupper i rotatorcuffen och av musklerna runt skulderbladen på det så kände jag mig rätt nöjd. Fick gå till gymmet dagen efter istället.
Som sagt testa "jag kan, jag vill, jag vågar. Kan funka i massa sammanhang.
